IT HAS BEEN A LONG DAY!

It’s has been a long day..

Sorry alla där hemma blev ingen uppdatering igår.. Eller nu när jag skriver så är det mer som förrgår för er.  Jag bestämde mig för att hoppa Spotted Cow (som starbucks fast bättre för de har glass) med de andra aupairerna. Detta gjorde jag då för att hinna med spanskläxan (som jag inte gjort än), plugga inför körkortstestet som jag gjorde idag, jag skulle även blogga och läsa lite i min bok. Men ja, det var inte mycket av det som blev av. Jag slutade tidigare, redan vid 15.40 (jag började kl 06.00 på morgonen så skulle slutat 16.00). Så det var skönt, gick upp och svarade på mail och kollade runt lite. Sen sprang tiden iväg och jag hann inget. Det ända jag hann med var att skypa med Camilla i över 1 timme och sen Yasse. Vilket jag ville göra hehe, så inget mot dem men jag hann inte göra det jag tänkte jag skulle gjort i alla fall. På dagen pratade jag med Mamma och Cattis förresten, alltid lika GIVANDE OCH UNDERBART. Fotade även ekorrar i min trädgård igår..



Så nu till fredag, dagens dag!

Jag började klockan 6.30 och dagen har varit smått galen kan man ju säga. Joel jobbar hemma på fredagar och förmiddagen gick snabbt. Katie kom redan vid 10 idag så sen la dem pojkarna kl.11. Sen skulle Katie och Joel iväg igen.. Så jag jobbade hela tiden ändå.. Kl 13.00 skulle Marilyn komma och passa pojkarna eftersom  Ryan skulle hämta mig och ta mig till DMV där jag skulle skriva upp till körkortet.  Marilyn kommer in genom dörren och Dexter bestämmer sig för att springa ett varv i huset. Och PANG! Jag hörde en hög smäll och efter smällen följde ett hjärtskärande skrik. Och gud vad han skrek och in i köket sprang jag. Jag inser snabbt att när jag kom till köket (tog mig max 4 sek.) ser jag hur blodet pissar ut från ett jack mitt i pannan!! Jag hann tänka snabbt och kasta mig fram till honom höll min han för pannan lyfte upp honom så jag kunde ta kökshandduken och sätta tryck mot såret. Jag kallade på Marilyn och bad henne hålla Dexter och hålla trycket mot såret medan jag fixade plåster. Dexter var i chock, helt vettskrämd stackars liten. Och det var minsann ett ganska stort jack ska jag säga, 1½cm typ. Jag ville egentligen ha mindre tejp som man brukar tejpa ihop sår som det här. Men de hade dem inte.. Så fick gå med ett plåster så länge. Jag sa att vi kanske behövde ta honom till sjukhuset så de kunde i alla fall tejpa det ordentligt. Jag vill ju inte att han ska få ett megaärr i pannan. Jag kunde ju skriva mitt teoritest för körkortet en annan dag. Men de verkade inte så inne på det, jag bara nehe.. Hade jag varit hemma själv hade jag nog  fixat mig dit och ringt Joel och Katie såklart.. Men nu blev det inte så.. Sen var det så sött, för Dexter satt hos Mormorn och sen ville han hoppa ner och så vacklade han fram till mig och kramade mina ben så jag bar upp honom. Så sött, han kände sig trygg med mig, auwe min älskade Dexie. Sen blev båda två helt förkrossade och grät när jag gick..   



Så iväg kom jag och Ryan tillsist.. Det gick snabbt på DMV faktiskt. När jag kom fram till disken och Don som mannen hette så säger han:

-   Have you applied for a drivers license?

-   Jag svarar, no I don’t.

-   Han säger igen, ohh well then I can’t help you..

-   Jag säger, jo klart du kan, varför skulle du inte kunna osv osv..

Tillsist ger jag han mitt SSN, mitt pass och körkort.. Så fixade han det ändå.. Han var skittrevlig så inget fel med det. Men oj vad jag fick snacka på för att han skulle fixa det! Så skulle jag så skriva upp, jag gick till datorn satt mig och började testet. Jag skulle svara rätt på 20 av 25 frågor.. Så max 5 fel. Såklart fick jag 6 fel, kul eller hur.. Såååå fruktansvärt störigt, irriterande och hemskt onödigt! Jag ville bara skrika, gråta och allt på samma gång. För det var inte ens en gång SVÅRT! Hur kan man liksom misslyckas, det är mer frågan.. Det var inte en ända fråga jag inte kunde utan de var bara att jag var lite osäker på dem, och såklart valde jag då fel när jag hade 50% chans. OTURSDAG ELLER VAD?!

Så hem åker vi och jag fortsatte jobba, gav Dexter mat som var utsvulten han hade inte velat äta när Mormorn gav dem mat. Sen 15.30 kom Carol deras tal coach. Även i den vändan kom Joel hem igen. 

Då tog vi tag i detta. Jag ringde nämligen till Joels mobil vid 3 lite över 3 och pratade in på hans mobil. Jag sa att allt var under kontroll, att Dexter hade ramlat vid 13.00 och att han hade ett jack i pannan, men att han verkar må bra, han har ätit och att jag hade gett honom Tylenol (panodil typ). Sen att Marilyn hade varit här när det hände och om han kunde köpa fjärilsplåster/tejp på vägen hem. Så sa han att Marilyn hade sagt de till honom med och sagt att jag höll i hela händelsen och bara sa vad hon skulle göra, typ JA kommenderade henne.  Hahha och ja de var sant, men jag agerade såklart i en kris/akut situation. Så sen skulle jag och Joel plåstra om och tejpa ihop Dexter..Han gallskrek och blodet började såklart PISSA ut då igen. Joel fick lite panik där men jag kastade mig upp och tog en handduk och la ett tryck igen.. Sen när Joel var redo med alla saker så tog jag bort handduken och så plåstrade vi ihop honom efter mycket blod, svett och tårar! Men så gjorde Joel något dumt under hela processen, han tog antibiotika kräm över såret och såklart fäste inte de små tejpbitarna då, så såret hölls inte ihop så bra.. Men så är det alltid, man är alltid klok i efterhand. Efter denna torbulent då Nicholas som fick se allt gallskrek, grät och var hysterisk. Så jag fick hålla om honom och försöka lugna honom med.. Vilken röra!

Efter det hjälptes vi åt med pojkarna lite och så gick vi upp o la dem så de fick sova eftersom de varit gnälliga hela dagen eftersom de inte mår bra och växer (plus dagens incident) så behövde de en liten extra tupplur. Sen ringde de från deras klinik där de alltid går (för Joel hade ringt dem först för han undrade om vi skulle komma in så de kunde tejpa det ordentligt). Så tyckte de att vi skulle åka dit och få det tejpat ordentligt och de hjälpte inte om man gjorde det imorgon utan det skulle göras idag helst… Jag såg hur Joel verkligen kämpade, det har inte varit en lätt dag, han hade varit uppe med Nic sen 05.00, en hård jobbedag, ta hand om pojkarna själv osv osv.. Och hur skulle han nu göra, jag hade redan jobbat mina 10 timmat (det är max per dag för mig), nu behövde han ta med sig båda pojkarna till kliniken. Så säger jag, Joel.

-  Du får bestämma vad du vill, antingen följer jag med er till doktorn och så tar jag hand om Nic där. Eller så stannar jag hemma med Nic så leker vi. Det är vad som känns bäst för dig.

-   Jag sa ju de att jag vet att jag redan jobbat min 10 timmar, men jag gör detta som en vän, och ställer upp för jag VILL DET! Jag såg hur en lättnad lämnade honom så plötsligt kändes det nog lite bättre.

Åhh jag älskar att vara vänlig! Man får så mycket tillbaka (inte alltid då så vi ska inte överdriva)

Så han for iväg och jag och Nic hade en fantastiskt mysig kväll tillsammans. Han var så gullig, rolig, vuxen på något vis och charmig. Jag hade haft smink i 12-13 timmar och kände att jag ville fräscha upp mig och byta till myskläder. Så jag barnsäkrade ovanvåningen så vi var i mitt badrum, rum och hallen. Tog upp lite leksaker till honom, men han föredrog mitt tandborstfodral och hårborste. Så han höll mig praktiskt taget sällskap och underhöll mig under tiden de var borta. Vi satt i min säng och pratade, och lekte lite med mina gosedjur. När Joel kom hem med Dex , hörde Dex mig och han sprang (kröp) då uppför trappan (jag hade inte stängt den nedersta säkerhetsgrinden)  så Joel hängde efter tätt i hälarna. Och ni skulle sett Joels ansiktsuttryck när han såg mig och Nic och vad jag hade gjort för honom och hur mysigt och kul vi hade haft. Han såg lättad ut och även lycklig. Denna dag började lida mot sitt slut och allt hade ordnat sig så bra det kunnat. Jag erbjöd mig att tvätta deras handdukar eftersom jag ändå behövde tvätta de 3 blodiga handdukarna vi använt under dagens incidenter. Så fast jag inte jobbade så ville jag ändå göra det då det inte var speciellt jobbigt eller ansträngande alls för mig. Utan det var bara en hjälpande hand, annars hade Joel fått tvätta det..


När jag satt plåstert på honom, men nu har han fina små tejpbitar i pannan.
Det kommer bli så fint Dexie lille!

Jag har sett en film ikväll och nu ska jag lägga mig, ska bara ladda upp lite bilder till er där hemma.

Och i helgen ska jag umgås med Yasse, vi ska ses i Seattle, sen på söndag ska Jag, Yasse, Chian, Laura och Thanh åka till Southcenter shoppingcenter! Och där är det naaaaajs kan jag lova er! Så ha en toppen helg och jag ÖNSKAR ULLA GRATTIS I FÖRSKOTT!!

PUSS på er alla där hemma. Ha en toppen helg <3 


Kommentarer
Postat av: Mamsen

Jasså Piff o Puff har hittat till dig...:-) Vilka sötisa. När jag skrev att du skulle vara med på ditt livs äventyr menade jag inte det du har varit med om idag med Dex...:-) Jag är stolt över dig min syster Malin...:-) Du grejar allt, för du är bäst<3 Man räknar inte allt i pengar utan du gjorde verkligen rätt, du ska se att det lönar sig tbx... DNu förstår jag varför du är trött för du har ett Hjärta av Guld min älskling...Natti natti hörs din morron, då är vi o firar Ulla o då får du prata med släkten...Älskar dig...<3<3<3

2010-01-23 @ 09:32:26
Postat av: Håkan

hej malin! det verkar vara fullt ös over there.

får du göra om provet snart? ULLA hälsar och tackar.

hälsningar från klagstorp.

2010-01-23 @ 11:57:42
Postat av: pappa

Jag är stolt över dig, Malin. Du fixade allt jättebra. Provet klarar du nästa gång. Ha en trevlig helg och var rädd om dig. Kram Pappa

2010-01-23 @ 12:24:36
Postat av: pappa

Har pågarna inga hjälmar?

2010-01-23 @ 17:51:02
Postat av: Camilla

Malin!!! Hero of the day! =) Yates can skratta sig lyckliga med dig!



love yoU!

2010-01-23 @ 19:10:41
Postat av: maria

naw så söt dexter är med plåstret i pannan, på den sista bilden :) hoppas allt är bra med dig . jag får ta o skaffa mig skype så vi kan prata lite :) <3

2010-01-24 @ 21:16:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0