first of november and everything slowly creeps up on me
Sitter här mätt och belåten, åt en riktigt god Quiche (som äggakaga/äggkaka) typ. Riktigt god!
Idag började jag jobba kl 12 och jobbade till 17.00. Ryan kom över med Rylie (hund). Så efter pojkarnas nap var det fullt ös med hunden Rylie. Och morbror Ryan busade med pojkarna.
Sen lekte vi lite innan Katie och Joel kom hem och jag slutade.
Jag har idag laddat upp mitt Halloween album på Facebook, så vill ni se typ alla bilder från Halloween så är Facebook stället att checka ut.
Lite kul kuriosa som jag glömde dela med mig av igår. Så när man går bus eller godis så knackar man bara på husen där trapp/veranda ljusen är på. Är de släkta så är det ett tecken på att man inte är hemma eller inte vill att man ska knacka. Kul va, det visste faktiskt inte jag sedan innan.
Jag tänkte kolla lite på TV idag, om det finns något kul förstås. Och ja en annan sak jag skulle vilje börja gråta över är att jag kan ju inte se idol mer :( Nej för de har de gjort otillgängliga för datorer utanför Sverige! Amen VARFÖR liksom suger fett mycket!
Där började man se kvalen och sen de två första fredagsfinalerna och sen slutar de sända de utanför Sverige. Sånt trams, så här fick man se en tredjedel av Idol 2010. FETT KUL JU!
Ska även ladda upp en video från idag :) Pojkarna är bara för bäst!
Ser framemot San Francisco till helgen! ÅHHH ska bli så kul. Emilia ska ta hand om mig :)
Ska även boka Las Vegas snart.. 340 dollar (2200kr) för två nätter på ett fint hotell och resan dit.. Det är det väl värt. De tycker jag i alla fall.
Så Gabriela och jag får nog boka snart nu när det ändå är ett hyfsat pris..
Förresten så ska jag nog köpa dessa vinglasen utan fot. Blir på torsdag tror jag. Ska ändå till Spotted Cow då och denna affär ligger bara lite längre ner på gatan.
Fina va :)
Everything is slowly creeping up on me.
That's how I feel right now. It's so hard for me to understand and then even harder to explain. Soon, and I mean really soon I'll be home in Sweden again. Isn't that weird?! Where has this year gone? Oh and by the way, I lived in the US for the whole year. What happened? So many questions, so many answers but still not the right answers.
I started to love many new people, new individuals and places. I've found people that I'm going to continue seeing in the future. Real, true friends from all different countries.
When I left Sweden I knew I was going to come back. Now it's way different. I've never experienced this before, these feeling are all brand new and frightening. Every time I think of leaving my eyes starts to get watery.
How am I supposed to leave Nicholas, Dexter? How am I supposed to leave Katie, Joel, my aupairfriends, the amazing Grandparents of my adorable two boys, their uncles and aunts. How am I supposed to leave everyone I’ve met here during my year, and all the places I’ve seen and been to. Washington and all it’s cities, national parks, shopping, dining, nature and mountains.This is going to be one of my biggest problems to solve. To work myself through and not end up being a wreck. To still appreciate what I have, what I’ve learned and what I still have. Just because I don’t live here anymore doesn’t mean that it’s not here waiting for me to come back and visit. And I know that I’m always welcomed and I AM COMING BACK. That’s something I’m sure of.
Well, sorry just felt that I wanted to get this of my chest today.
Nej nu ska jag kolla tv:n.
Ha det bäst!
Mitt hjärta det kommer att vara en tuff tid att gå till mötes för dig att lämna dom 2 underbara pojkarna....De har tagit sig in i mitt hjärta som en stormvind o det kommer att bli tufft att inte få följa dem mer.....Men tillsammans är vi dubbelt så starka o klarar det och du Love You <3<3<3
Malin, this is such a wonderful blog! I have been reading it since I came back to Ohio from Washington. I LOVE all the videos and pictures!! I don't know when I will see these two sweet boys again, but I have been able to watch them through your eyes-- thank you for sharing so much! I can see how much you have enjoyed your time with them, and I know you will miss them. But you can ALWAYS come back and see them again!! Love, Emmy