Så hej igen bloggen, jag har faktiskt saknat att skriva av mig.. Sitter här med halvrödsprängda ögon, näsan är lite täppt och gråten är inte långt ifrån.. Ögonen vattnas sakta, man försöker hålla igen men de börjar sakta rulla längs med kinderna.. 

Detta inlägg kommer vara väldigt hoppande, som en berg och dalbana. För deet är faktiskt så det varit och jag tänker inte ljuga eller förvränga.. 

Jag har haft de mest underbara 10 dagarna, jag har fått visa två av de personer jag älskar mest i världen mitt nuvarande liv, mina underbara nyfunna vänner, min härliga värdföräldrar och mina älskade värdbarn. Tyvärr har inte vädret visat sig från sin bästa sida.. Shoppingen har varit lyckad, våra små trippar har varit mycket roliga, händelserika och minnesvärda.. 

Jag känner att jag har vått visa dem allt som de velat se, de som de velat upplevt och lite till.. Här finna mycket att se och uppleva.. Naturen är underbar, bergen är magiska och människorna är faktiskt väldigt vänliga här.. 

Det är svårt att ha nära på besök, de hör liksom inte riktigt hemma i denna miljön. Det blir fel, det känns fel men ändå så är det så himla rätt.. Det är märkligt faktiskt.. 

Det första dagarna kändes allt så nytt, så skört och underbart. Jag kunde inte fatta att de verkligen var här..När det var 1 timme tills se skulle komma för 10 dagar sen då ju. Då kände jag fjärilarna spöka i magen och jag började äntligen förstå..
Sen ringde jag Joels mobil och Mamma svarade! 
Vi är där om 15 minuter.. Och mycket riktigt blev det så.. Här kom de, åkandes i bilen, JAG SER DEM! 

Jag ville bokstavligen KASTA mig kring mammas hals men jag hade Dexter i famnen och han hade nog inte riktigt uppskattat det.. Så det fick bli en liten, hård, kvick kram!  


Sen har vi haft de bästa dagarna ever! Vi har varit på Outlet Mallet två svängar, varit på Alderwood Mall 2 gånger, sett bio 2 gånger, lekt massor med pojkarna, Petra har bytat ett par blöjor (dock inte bajsblöjor då), Mamma och Petra har assisterat superbra! Jag kan knappt inte vänta tills jag fårt barn i framtiden och att vi ska få dela det tillsammans och allt där till! :)  

Tiden har båda gått snabbt och långsamt. Vi har hunnit med mycket men ändå räcker tiden aldrig till.. Men så är det ju alltid tyvärr..

Men jag tror ändå Mamma och Petra är nöjda med sin lilla tripp till Staterna. Ni har fått shoppa mer än vad man får ta med sig från detta land. Ni har ganska mycket att komma hem och visa för nära och kära. Ni har (HOPPAS JAG I ALLA FALL) mycket att berätta för alla. Ni kommer nog gnata det om och om igen för vissa där hemma. Ända tills de blir sår i öronen! (Det brukar annars vara min uppgift dock..)

Till Mamma:
Du är den starkaste kvinna och moder jag känner! Du är fruktansvärd givmild, god, rolig, omtänksam och BÄST! Vad vore jag utan dig? INGET! Mamma du är en sådan inspiration för så många i din omgivning, och kanske utan att du vet om det. 
Du ger för mycket och tar för lite.. Men du klarar ändå det. Och du är så himla envis, men på ett bra sätt.. När jag tvingar dig till att INTE betala saker till mig så ger du dig knappt inte och ibland ger envisa jag efter (inte ofta dock).. Jag kan inte tack dig tillräckligt för allt du gett mig under dina dagar här hos mig.

All kraft, alla saker, allt du bjudit på, din kärlek och närhet! Mamma jag behövde detta och det är alltid lika kul att vara med dig. Du, Petra och Jag är ett jäklans team, vi charmar, sprider glädje och GER helt enkelt..

Vi är oslagbara, vi håller alltid tillsammans och vi är VI!

Hoppas du hade en härlig 45 årsdag här hos mig, för Petra och Jag hade en toppendag i alla fall..   

Till Petra:
Jag vet att detta var hårt för dig med! Fy för Petra, bästa ever! Jag hade kunnat stanna med er i evigheter.. Men jag kände att hur många tårar jag än fäller får det ändå inte er till att stanna. Det spelar ingen roll, jag hade inte valet, jag hade inte makten att förändra..

Usch utan Angelica hade detta varit ännu svårare.. Jag ville inte inte köra ifrån henna ikväll.. Jag var hos henne till halv 9 ikväll.. Jag såg allting spelas framför mig, hur jag kom hem till huset. Hur jag sakta går upp för trappan, benen är extra tunga.. Jag stirrar in i mörkret och innerligt hoppas på att ni ska vara här på ovanvångingen. 

Men jag blir besviken såklart, som jag redan visste men man spelar tricks med hjärnan.. Jag ville ju så himla gärna, men nej.. 

Jag hinner inte innanför mitt rums dörr förren tårarna sprutar ut i en väldans fart. Jag blir helt hysterisk, jag hade hållt inne min sorg, min ledsamhet över att ni FAKTISKT skulle lämna mig idag. Lämna mig till att klara allt själv igen, bara jag. Till det gamla, vanliga au pair livet. Som jag gillar men det är alltid lite roligare med mer folk omkring.. Speciellt er såklart..

Jag kunde inte riktigt sluta, jag ville bara får kram er, känna er närhet. Mina kära hjärtan! USCH SÄGER JAG BAR.. Sånt här är inte kul.. 

Jag vet att jag kommer klara detta perfekt och ni där hemma behöver inte vara oroliga jag KOMMER INTE HEM! Men ändå.. det är jobbigt som fan, det är nog faktiskt så att jag tycker det är jobbigare att bli lämnad än att själv lämna.. Det kanske är ganska tydligt, det brukar kanske vara det vanligaste.. 
Att det är lättare att lämna än att bli lämnad.. 

JAG ÄLSKAR ER AV HELA MITT HJÄRTA! Jag har den bästa familjen ever! Och Pappa jag är sjukt glad för din skull. Att du fått uppleva något som varit din dröm länge. Manchester, Liverpool och Leeds. Fått sett en Leeds match LIVE, köpte lite smått och haft en härlig minisemester. Det är du värd. Jag saknar dig med Pappsen ska du veta.. Det är så mycket jag skulle vilja visa dig här med. Fått dig att uppleva allt med mig här.. Men jag vet att du är med mig i mina tankar, val och beslut! Tur vi har skype och det är alltid lika kul att prata med dig!

Ibland tänker jag mycket på när vi bodde tillsammans i lägenheten. Det är så mycket jag saknar från den tiden. Mycket gick fel men så mycket var även BRA! Riktigt bra.. 

Vi har alltid haft något speciellt Pappa, alltid.. I'ts you and me, our bond is unique and valuable♥ 

Idag körde jag Mamma och Petra till flygplatsen och Angelica gjorde oss sällskap. Efter det fick jag hämtat min adapter som jag så galant, smart oh absolut inte KLANTIGT glömde..

Sen körde jag till Angelica och där har jag haft den bästa Söndagen jag någonsin kunnat ha efter att mina älskade lämnat mig. Vi snackade, satt vid datorn, åt lite påskmat, gick ut på en stor runda.

Vi tog med oss Lady hennes värdfamiljs hund. Vi var nog ute och gick i 1-1½ timme. Vi pratade om allt från himmel och jord. Pojkar, vänner, förhållanden, sex, framtid, livet, aupairlivet, jobb osv osv.. Alltså om ALLT...

Det behövde jag, ANGELICA (GEEEELIS) du är mitt ALLT, we are the US BFF's (best friends forever)!♥

Nu ska jag lägga mig, imorron börjar jag 6.15, sen slutar jag vid 12.00 då kommer Marilyn och tar över.. Liksa så på tisdag jobbar jag förmiddag. Sen ons-fre kommer jag jobba 6.15-17.00 för Katie är på kurs.. Så blir lite lugnare start och sen 3 lite längre dagar.. Men de ska nog gå toppenbra..

Imorron lovar jag lägga upp bilder på Facebook sen Mamma och Petras vistelse. Och jag kommer även göra ett inlägg till er dag för dag då Mamma och Petra varit här så ni kan se.. Alltså ett inlägg med BARA bilder och nja kanske lite text som förklaring.



Kärlek Malin

Idag fick jag en choklad tupp som påskpresent :)
Så söt, tack Katie, Joel, Dex and Nic..