Ja med detta äventyr så far, så länge så har jag fått cirka 90 stycken vänner på Facebook. Det är ju ganska sjukt men tänk ändå vilja möjligheter. Jag satt och räknade alla vänner som jag fått genom detta, men kommer på nu att jag missade en del.. Så ja när jag räknade kom jag fram till 93, men de är nog lite till hehe ..

Idag jobbade jag 7.15-8.15 och sen 9.45-14.00. När pojkarna napade så pratade jag med Mamma, Pappa, Lisa och Cattis. Sen även lite med Linnsan.
Välbehövligt var det!

Så i eftermiddags laddade jag upp en massa bilder på Facebook, svarade på lite mail och såg lite på tv. Sen tog jag tag i mig själv och löd mammas råd till att göra min övningar för nacke, axlar och korsrygg. Tog en dusch och tog det lite lugnt innan maten. 

Heather var här och åt med oss. Det är sköterskan som hade huvudansvaret om pojkarna när de låg på specialavdelningen och vårdades/kämpade för sina liv. 

När vi ätit klart diskade jag undan allt och fixade. Drog mig sen upp på mitt rum. Där jag kände att tiden räckte till för lite tv tittandes. Såg två av mina favorit program på Animal Planet hehe. Hundprogram vet ni 

Sen råkade jag komma in på lite hundhemsidor och kollade på hundar, valpar och tänkte lite på framtiden. Tänk så lätt man kan drömma sig bort?! Skönt men så overkligt och kortvarigt.. 

Jag kollade idag hur mycket bilder jag har på min dator 18.195 stycken. Det var ju inte så farligt hahah 
Sen tittade jag igenom en massa gamla mappar med foton från hemma och från förr. Intressant, fick mig många skratt. Satt och såg en massa kläder och skor som jag har hemma som jag saknar. Såg platser, människor och familj som jag saknar oerhört! 

I helgen pussade jag en boxerhund på hjässan, mellan öronen. Något jag alltid gör på min älskade Gizmo hemma. Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka, de rullade sakta ner ett par stycken. Usch, jag kommer pussa och krama ihjäl honom när jag kommer hem! 

Det är inte alltid lätt här om jag säger så. Varje dag har sin egen känsla att kämpa emot, glömma och sen ta fram någon gång i framtiden igen. 
Det är som att man spelar spratt med hjärnan, med verkligheten och med det som betyder mest i ens liv! 
Att vara hemifrån och att vara "ensam" är inte alltid lätt. Att bo med människor man inte riktigt skulle valt att bo med annars kanske, att anpassa sig att ständigt le och ta emot. Det är en stor kamp, en kamp man vill vinna och på något sätt gör. 

Jag känner att det är väldigt mycket på g nu. Jag känner att jag behöver det också. 
Lite uppdatering för er som vill veta.

September  
1:a helgen- Anna och Maria kommer (späckhuggar båttur), stannar i 6 dagar.
2:a helgen- Los Angeles med Anna och Maria
3:e helgen- Ann Arbor, Michigan med värdfamiljen
4:e helgen- Kommer hem på lördagen från Ann Arbor

Oktober
1:a helgen- Aupair möte på söndagen
2:a helgen- Boston och Washington D.C.
3,4 och 5:e helgerna- inget så bestämt. Kanske San Fransisco en helg till Emilia. Se Washington state lite, kanske Portland!

November
Inga riktigt planer så, vet att jag skulle vilja till Las Vegas. Kanske blir detta i November, sen är det Washington State utforskande igen och kanske Vancouver, B.C.

December
SISTA MÅNADEN MED FAMILJEN!

Ja för er kanske detta känns som en hel evighet. För mig känns september och oktober som att de kommer gå väldigt snabbt.
På något vis känns det som att min november kommer gå helt sakta. Mest för att det inte är några planer där.
December är ju ändå speciellt på något sätt. November har aldrig varit en av mina favorit månader precis.

Jag är mer än lycklig över att jag ska komma hem i januari och att det var ett rätt beslut jag tog. Jag funderade för er som inte visste det sen innan på att förlänga 6 månader.
Jag är inte trött på USA, jag är inte trött på mina älskade små tvillingänglar. Och klart jag längtar efter min familj och mina vänner hemma. Men man klarar det, det är okej. Men att vara aupair har både sina positiva och negativa sidor. Det är inte lätt, ingen lätt situation.

Jag längtar så tills jag ska få komma hem, men samtidigt så kommer jag må så fruktansvärt dåligt. Jag vill inte lämna allt här, detta är ju trots allt mitt liv. Usch, ja det kommer helt klart att bli annorlunda i alla fall.

Nej usch ni, fy för vad långt detta inlägg gick och blev nu. Jag har alltså helt enkelt haft för mycket på hjärtat idag, hjärnan sållade ur dåligt av allt jag ville berätta :)

Hoppas att ni inte blev alltför uttråkade!

Här kommer lite bilder från hemma, från mitt gamla men ändå aktuella liv!



Avslutningsvis blir det en gammal bild på mig så ni kan se hur jag sett ut för längesedan, typ så där julen då jag var 16½år..Den fick det bli.