Onsdag och ja nu har olyckan varit framme igen kan jag lova er, duktigt framme!  Dagen började med att jag hade lite huvudvärk men annars var allt som vanligt. Jag tog lite foton på pojkarna, några riktigt bra faktiskt. Idag var det Dexter som var 1:a modell igår var det Nicholas som jag fick mest och bäst foton av. Idag var det Dexys tur som sagt. Ni ska få se bilderna i slutet av inlägget.

Ja innan jag glömmer det så måste jag ju svara på den anonyma kommentaren jag fick igår. För er som inte läst den så stod det:

Måste bara få säga att det är supertråkigt att du skriver så långt utan styckeindelning osv för du skriver jättebra men man orkar verkligen inte läsa allt när du inte har någon styckeindelning. Bara ett tips för att det ska bli roligare för dina läsare att läsa :)

Svaret till dig som inte vågar stå för vem du är.. Jag är hemskt ledsen att du känner såhär. Men det är såhär jag skriver, vill skriva och det är mitt bästa. Vill du inte läsa så behöver du inte om du tycker det är jobbigt. Och om jag nu också ska ge dig något tips så kanske du inte ska skriva så långa meningar. Det blir jobbigt att läsa då. Försök själv att läsa din kommentar till mig igen så ska du se vad jag menar. Kanske du ska tänka på att dela av meningen med ett komma eller dela till två meningar istället?

Eftersom jag är så trött på att det är hundbajs överallt där jag bor så tänkte jag att det skulle bli bra att ta ut pojkarna i trädgården istället. Allt gick bra, vi hade det kul och de hade så mycket kläder på sig att de inte ens kände när de ramlade.

Men ja ack så illa de kan gå. Vi har ett trädäck utanför köket som är ganska högt, ca 30 centimeter. Vid sidan av däcket ligger en matta ihoprullad och några tegelstenar.

 Såklart kommer Nic halvspringande mot däcket och snubblar på mattan/stenarna och faller handlöst med huvudet före mot trädäckets kant! Smällen tar mellan munnen och näsan. Nic gallskriker och blodet börjar rinna ut från näsan. Jag springer och tar en handduk som jag trycker mot näsan och såklart mitt i allt, vad händer?!

Dexter bestämmer sig för att ”ramla” ner från däcket och slår då i kinden i kanten (2 ggr om). Nu sitter jag på däcket (som är helt blött) med två hysteriskt, ledsna pojkar! Jag började klä av dem regnkläder och skor. Lyfte in och fick lugnat ner dem.

Nu var allt lugnt och märkena började träda fram sen fallen.

Efter lunch när jag städade undan fick de leka fritt. Men de hann inte mer än att springa in till storarummet och sen skriker Dex. Jag springer in och hittar honom liggandes bredvid stolen i hörnet av fönstret. Nic har säkerligen velat stå där Dex stod och puffat lite på honom som sen vackalde till och föll mot stolen. Efter all tumult så var det dags för att vilamiddag och jag såg hur bulan växte upp tätt följt av ett blåmärke.

Så JA, det ser ut som jag har misshandlat mina söta pojkar idag.

När jag slutade gick jag upp och tog en dusch, vilket var så skönt. Den hade jag längtat efter hela dagen. Jag fixade mig, gick ner och åt sen tog jag mina saker och gick ut till bilen.

Ställde in alla speglar, säte och startade. Började backa och titta höger och började ratta så jag inte skulle sluta med att köra mot trottoarkanten i vår rondell.

 Men ja GISSA VAD JAG KÖR IN I ISTÄLLET!? Ja, kanske en soptunna och repar bilen? JA JO JAVISST KLART! Allt hade gått bra om jag sett den, men ja det var fett mörkt. Och den såg ut som en förlängning av häcken/buskarna vi har till vänster om vår garageuppfart.

 Så när jag börja ratta så blev resultatet ett par märken i lacken, JA FÄRGEN SKAVADES AV! Men iväg kom jag till Spotted  Cow, sen när jag väl var där skrev Jasmin att hon inte skulle komma. Så ja då var de väl 3-4 stycken som skulle dit bara. Och jag kände inte för att fika när jag krockat bilen. Jag ville hem och berätta de för Katie och Joel så fort som möjligt. Så jag vände och for hem igen.

Väl hemma kallade jag ut Katie, vi lös med ficklampa och konstaterade vad jag hade gjort. Inte så jätte farligt men ändå. Går nog att fixa med vax, men som jag sa annars betalar jag allt som de kostar att göra vid det.

Så det blev glass hemma, ser en film som Dexter ”råkade” hyra när de klippte hans tånaglar och han lekte med fjärkontrollen. HAHAHA, så komiskt, där sitter han, en kille på drygt 1½ år och leker med kontrollen och helt plötsligt står det. – Tack för er beställning och så var vi en film rikare. Amelia var filmen han köpte. Så den roar vi oss med nu. Jag är supertrött och ska nu bifoga bilder till er sen ska jag lägga mig. Jag ska börja kl.6.00 imorron med så vill kunna sova så mycket som möjligt.

Älskar er där hemma, ni är ett underbart stöd fast ni är lång bort.  

Bilden är på Nic sen igår.. såå söt hehe .. 

Dexter dagens modell

Här ser ni vad jag gjort till min älskade pojk idag..
Blåmärket hittar ni uppe till höger i pannan..

Sötis Nic när han busar.