Då var lördagen även förbi.. Denna dag har varit min systers 18årsdag och jag hoppas hon har haft en toppen dag. Alla presenter och hyllningar du fått verkade bra enligt mig i alla fall. Jag fick prata med Petra, Maria (äntligen), Ingrid (saknar dig), Birgit och Bertil, Mormor och Morfar, Mamma och sen har jag även pratat med Pappa och Yassibassibus idag. Så jag har haft fullt upp..

Som sagt var det tråkigt och kändes tungt att inte få vara med på min systers 18 års dag, Tyngre än jag trodde det skulle göra faktiskt. Det är svårt när man står er där hemma så nära! Men jag biter ihop, fäller en och annan liten tår, torkar bort dem igen. Tänker hur bra jag har det och hur lycklig jag är och biter ihop. När jag läste mamma kommentar började tårarna sakta rulla och allt blev lite suddigt för några sekunder.. Mamma de är tungt för mig med ibland, men de är tur vi har all vår teknik med cameror, mikrofoner och allt därtill som gör det lättare för oss att vara såhär långt ifrån varandra!

Jag är mycket glad att jag lyckts få vara så pass delaktig på din stora dag Piddie, jag väckte dig med sång imorse (lite chockad måste du blivit ändå), sen fick jag vara med på kvällen och allt! ÄLSKAR DIG SYSTER.

Jag mår inte riktigt bra, är lite krasslig. Inte ås konstigt om man tänker efter eftersom pojkarnas näsor har runnit i ett par dagar nu. Men mitt huvud känns tungt, mina ögon är vattniga/rinniga, min näsa rinner och mina luftrör, lungor värker/ömmar. Men äter piller och försöker vila så mycket som jag kan, hoppas på att det blir bättre snart.. Kurerar mig så gott jag kan.

Pojkarna är så himla söta, de ser så fruktansvärt vuxna/mogna ut. Anledningen är att Joel klippte dem med trimmern imorse! De är så sjukt söta. De ser helt annorlunda ut, mina söta ”små bröder”. Love you boys..

Så idag var det då dags för Ishockey, min första match live ever. Jag kom på häromdagen att jag har ju aldrig varit på en match, inte i Sverige heller. Så pinsamt egentligen om man tänker efter. Sen slog det mig att först gången för mig kom till att bli i USA, ganska cool ändå. Och det kommer inte bli den sista match jag går på..

Så iväg for vi Katie och Jag, mot Downtown Everett. Vi parkerade vid hennes kyrka och promenerade till Arenan, Comcast Arena.  Vi hämtade ut våra biljetter och gick in och hittade våra platser. Detta var ett LCC möte (Local Childcare Cordinator, Area/områdes mentor jag har om jag behöver stöd och hjälp) som vi har en gång i månaden med lite lika tema. Vi är en grupp på 15-18 aupairer och detta ”mötet” om man nu kan kalla det möte var inklusive värdföräldrar/värdbarn om de ville följa med det vill säga..  Detta var en upplevelse i sig. Jag hade det riktigt trevligt, jag gillar att umgås med Katie. Vi hittade våra platser och showen började, arenan var ganska stor faktiskt! Maskoten gjorde entré, publiken jublade och var helt vilda. De sjöng sina ramsor, blåste för fullt i sina horn och pipor, viftade med flaggor och skramlade med kobjällror (speciellt för detta teamet, Everett Silvertips (hemmalaget då).  Matchen började och ja de var ett valpigt spel, jag har sett mycket bättre hockey. Inte för att jag är någon inbiten hockeyfan, absolut inte (jag är fotboll/soccer tjejen). Men jag är inte helt bakom flötet heller och vet ganska bra hur de ska se ut och spela. Men det var inte så konstigt heller, spelarna var mellan 17-21 år. Så det var helt okej att se på och vi hade det kul. Men hockeyn/spelet kunde varit bättre och av högre standard. Allt för många missar och slarv.. VALPIGT helt enkelt.. Ligan inkluderar lag från hela Washington och Vancouver (Kanada). Dagens match bestod av Everett Silvertips vs. Moose Jaw Warriors (kallade Warriors). Jag och Katie såg bara de två första perioderna sen åkte vi. Jag var trött och kände mig inte på hugget så inte mig emot, men jag hade en mycket trevlig kväll. Ja framför mig satt en gammal tant med alla accessoarer ett inbitet fan ska ha, you name it, allt! Hon höll igång hela tiden här kommer en bild på henne..

Jag hade även två killar bredvid mig, ja de var ju i min ålder och ja INTE så fräscha om jag säger så. När jag kom hem sa Joel, nje det är kanske inte så konstigt Malin, de är tonårskillar! Varje gång Silvertips gjorde mål skulle de göra high five med alla, vilket inkluderade raden ovanför oss och mig + Katie. Direkt efter high five:en frågade jag Katie om hon hade decfinicering med sig. Klart hon har! Så vi båda skrattar och decfinicerar våra händer. Såklart dröjer det inte läge innan de gör mål igen och då vände jag ryggen mot dem och försökte ignorera dem och pratade med Katie. Vad tror ni han gör då, killen, JO petar mig på axeln och vill att jag ska vänta mig om och göra HIGH FIVE! Och sen gör han det med Katie med och vi får den rengöra våra händer igen på väg från arenan!   










Leanne (Australien), Marte (Norge) och Jag


Och här får man slåss till en ligger på isen eller blöder?!
Får man de i Sverige och alla andra ligor och events med?
Det visste inte jag i så fall..





Fin bil de rullade/gled in på isen..
Jag till Katie:
-   Jag försökte verkligen göra så att han skulle förstå att jag inte ville göra high five med honom  och försökte göra mig ointressant. MEN NEJ, det misslyckades grovt.

Då säger Katie:
-   Men Malin, de är ju ganska självklart att han inte kunde hålla sig ifrån eller missa chansen att få lite uppmärksamhet och få göra HIGH FIVE med dig!

Jag:
-  Nej så sant! Visst här är man ju lite annorlunda om man jämför med de amerikanska tjejerna. Alltid något ju, att vara annorlunda, och kanske till och med på ett positivt sätt. Det ni hehe.

När vi kom hem åt vi vars en stor bit av gårdagens tårta och såg på Burn Notice på tv. Jag la alla upp mina hockey bilder på Facebook så de kan ni gå in och kolla på för er som har Facebook!  

Nu ska jag banne mig gå och lägga mig. Jag är så himla trött!

Förresten så ska jag till Everett Mall imorgon och äta på Olive Garden och säga hejdå till Bianca som åker hem till Tyskland igen nu på torsdag!

På eftermiddag/kvällen sen ska jag bara ta det lugnt och vila!

Ha det bäst där hemma, älskar er och saknar er extremt mycket ibland. Det finns stunder då jag måste intala mig själv att sluta tänka för mycket för det är då det gör lite extra ont. Men jag har det toppen här, jag stormtrivs och allt är super verkligen.. Katie, Joel, Nic och Dex you are special, you are my American family yesterday, today and tomorrow!