Måndag morgon och jag fick sova ut! Så skönt och det behövdes verkligen. Jag sitter här och har slutat jobba föfr en 20 minuter sedan, mumsar på lite gottigheter hemifån mitt älskade hemland (med STIL, till skillnad från US) heheh. Solen skiner och det är 16 grader ute, alltså en riktigt härlig dag om jag får säga det själv..


Hoppas nu bara att det fina vädret håller i sig tills min älskade Mammsi och Systeryster kommer hit. Så de kan få uppleva Everett, Seattle och WASHINGTON från sin bästa sida.. För det är faktiskt väldigt vackert här, tro det eller ej men det är sanningen! 



Det är svårt då och då, jag vet inte om jag drömmer eller om detta faktiskt är verklighet?! Ibland är det svårt att skilja på vilket som är rätt, fel eller bara mindre rätt eller mindre fel. 

Det är ständigt tankar som flyger runt i en väldans fart och jag har svårt att stilla dem och få svar. Men allt är inte enkelt, allt är inte som det ska vara. 

Jag dras mellan två världar som är så olika, men samtidigt verkliga på sina sätt. Hjärnan spelar spratt med mig och det är inte alltid jag hänger med.

Det är mycket, det är svårt och på samma gång så otroligt roligt. Tiden, veckorna, dagarna springer iväg i en väldans fart.

Hemma går ett år snabbt, det är ofta helg och mycket kul händer. Men här, hur ska jag förklara det och kunna säga det på rätt sätt?!

Här springer mitt liv i en racer fart som är svår att hänga med då och då. Man ska hinna med en massa och samtidigt inte ställa för höga krav på sig själv.

Tiden finns här, men jag måste bara lära mig att koncentrera och tämja den. Jag måste hitta och ta kontrollen. 

Det är svårt att förstå, det är svårt att inte och ta in intryck. Det är så mycket nytt som jag är med om och upplever.

Jag älskar det, jag känner mig hemma här. Jag hittar till de viktiga ställena för mig, det är en sådan speciell och fri känsla att bara kunna sätta sig i bilen och köra.

Att inte behöva tänka på beskrivningar, andra bilister, trafik över huvudtaget UTAN att BARA köra och veta var man ska! 

Jag känner en lycka djupt inne, en frihet, LYCKA! Att jag duger, jag klarar detta jag är duktigt.

Det låter kanske helskumt för er allt detta nonsens jag fått skriva av mig. Men det är inte helt lätt detta jag lever i och andas ur. 

Man är på en plats men samtidigt delade på två platser som känns mer eller mindre hemma.

Lika mycket som jag älskar Sverige, älskar jag USA. Lika mycket hatar jag Sverige och hatar USA.

Men så är det alltid och kommer alltid vara. Det är bara till att vara stark, bita ihop och vara glad för det jag har!

 

För jag är faktiskt glad (i alla fall mesta dels hahha) :-)

---

Jag längtar så att det värker i lilla hjärtat mitt varje dag, flera gånger om dagen, tills Mamma och Petra ska komma hit. Jag är glad, exalterad och vi behöver varandra. Det är så mycket jag vill visa er, låta er uppleva och sen så kan ni förstå mig bättre när ni sen är hemma igen. Sen kan ni skryta med att ni minsann också varit där och att ni minsann också sett det och ätit där. Sen vet ni hur allt ser ut och ni kan ha en riktig, äkta bild av hur jag har det här. Ni kan se mig inne på Spotted Cow, ni kan se mig shoppandes i alla möjliga shoppingcenter som jag också kommer att ta er till osv i det oändliga... Det är småsaker jag tänker på varje dag, som att detta ska jag visa er, hit ska jag ta er, detta måste ni se! Idag fyllde jag på toalettpapper på min toa, ni vet har ju ett par stycken i reserv (magen är ju inte som den ska här alltid i detta land hahah, skämt och sido men ändå), då tänkte jag att nu bär jag upp 3 stycken toarullar och det borde räcka tills ni kommer hit. Så nu räknar jag inte ner i dagar mer utan i antalet toarullar som jag se ta slut!! HAHAHAH :), komiskt eller inte kankse men ganska kul ändå om jag får säga det själv. Jag är lite sjuk, jag är en mycket sjuk person hahha.

 

---

Idag pratade jag lite med Mamma och sen min älskade Syster på skype (är inte så ofta jag får skypa med min syrra dock :( ). Se började jag jobba halv 11, från 11 till lite över 12 var det bara jag och Nic. Dexter var nämligen hos doktorn och kollade sitt hjärta, men det är stark och fint så det är bra (han var med om en hjärtoperation när han bara var ett par månader gammal)..

 

Jag och Nic tog en sväng runt kvarteret och kollade på alla blommande påskliljor, de står så ståtligt högt och välkommnar ytterligare en kommande högtid. Hyacinterna står i full blom, rosa, lila, vita och olika nyanser av de redan upprepade färgerna. Fåglarna flög runt och kvittrade högt från gatuljus till gatuljus och från till träd till gran. Jag stannade upp och pekade, visade Nic var fåglarna satt och var ljudet kom ifrån. Han skratta och gjorde lite miner, för nu visste han också var fåglarna höll hus hehe.  

 

Sen förberedde jag lunch och Katie kom hem med Dexter.. Efter lunchen så la vi dem vid 13 tiden, pratade lite snabbt med mamma och sen gick jag upp på mitt rum. Jag startade musik, tog min bok och satt och mös i min säng med solen skinandes in genom fönstret. Jag hörde Dexter göra lite ljud och vända sif efter en timmes sömn så jag skyndade mig in och tog honom så att han inte väckte Nic.

 

Jag bytade blöja på Dex och sen var han fortfarande lite sömning, så jag satt mig i soffan där nere med honom liggandes på mig. Det tog inte många minuter fören han sov så gott och fridfullt. Så jag tror till och med att jag slumrade till lite, i alla fall slöt jag ögonen i en timme. Så när klockan var halv 4 kommer Katie ut och ser oss liggandes i soffan och då skulle jag sluta jobba.. Så min dag har varit hur mysig som helst! 

 

Något som jag fullkomligt älskar, något som jag är helt såld på, vill ni veta var det är?! Jo och ja har ni nu svarat på NEJ på den frågan så kan ni ju sluta läsa här för jag tänker svara på frågan här och nu!

 

Jo, det är att ha ett utslaget, trött, litet gosigt barn så tätt intill, så oskyldigt sovandes eller mysandes i ens famn! Tid och rum stannar och man bara är!

Det räcker liksom heheh ..

 

Ikväll händer inget speciellt, jag tänkte att jag skulle blogga nu när jag har tid så jag kan se tv och läsa lite i min bok ikväll... Klockan är snart 17 här och jag funderar på en dusch, det hade inte heller suttit fel..

 

---

På onsdag ska jag ha en playdate med Marte och hennes norska små gullungar.. Tänkte fråga om hon ville komma hit en sväng, eller så åker jag till henne, vi får se..

 

Jag ska gå in idag och kolla bussar, (greyhound bussar) ett hostel och planera den kommande helgen som ska SPENDERAS I VANCOUVER! Där är i alla fall paraolympics och det är ju alltid något. Snäppet sämre än OS kanske men fortarande något och ja elden står väl fortfarande kvar tror jag.. Får se..

 

Nej hej och hå nu ska jag gå!

Och hur kan jag ens försöka beskriva saknaden av min hund, tomheten och klumpen i magen jag får varje gång jag skypar med någon hemifrån och han är där. Lillegubben min, älskade lillebror Gizmo. 
Älskar och saknar dig♥