ÅHHH vad det känns skönt att vara hemma. När vi packat klart det sista i morse så begav vi oss till en bya marknad. Riktigt mysigt och bondigt. Där var traktorer, bondgårds djur, bönder, man kunde åka på ett släp med hö, gamla antika bilar, gamla antika traktorer osv osv. 

Tyvärr fick jag då inte med mig kameran, typiskt! Den som alltid är med annars. Så jag ska ta bilder från Katie och Joel imorgon. Så lovar, ska visa lite bilder där ifrån. Ni har sådan tur att jag orkade resa mig upp och springa ner där nere. Tänkte jag kunde ju alltid kolla om deras kamera låg ute och det gjorde den. Så här kommer lite bilder från idag. Sen måste jag lägga mig. Jag ska upp tidigt imorgon. Vi är ett gäng som kanske ska till Mount Rainier, Washingtons högsta berg, 3km högt. Får besked imorgon bitti om vi har bilar så vi kan köra.. 

Sen måste jag berätta om en sak som hände på planet. Dexter satt hos mig i princip hela resan hem och han sov med huvudet i mitt knä i 1timme och 20 min. Så när vi är på väg att landa så ger jag honom lite snacks och vatten för att hålla trycket borta lite i öronen. Och så verkar han lite rastlös, vill till mamma och verkar inte riktigt må bra.. Men svårt att lämna över honom mitt i landningen och vi var precis över flygplatsen. Så tänkte vänta tills vi landat så kunde han komma till Katie. För han sa mamma och ville till henne.

Så började jag få tankar om att han kanske inte mådde bra, alltså mådde illa.. För sist han kräkte med mig så betedde han sig ltie såhär.. Så där landar vi, hjulen slår i, planet bromsar in och Dexter spyr ut allt han ätit. De åt nämligen lite fruktsmoothie + kex innan de skulle få mat på flygplatsen. Kul ju, så synd om min lille älskling. Helt täckt av kräk, och jag med, inte så mycket då, så lite tur hade jag. Så där fick jag klä av honom alla kläder, ge honom till Katie och Joel och torka upp allt med haklappar, kläder, papper och våtsevetter så gott det gick..

Usch säger jag bara, jag mådde själv inte riktigt bra heller. Resan var skumpig och jag mådde inte bra av air conditionen på flyget heller. Men det var bara till att bita ihop och få bort det så fort som möjligt. Men sen mådde Dexter bättre än någonsin :) Han lekte år och när vi kom hem var Nic och Dex de gladaste barnen i världen tror jag. Deras ögon var stora som golfbollar och de älskade alla sina leksaker som de såklart saknat :)

Så jag tog en dusch när vi kom hem, packa upp allt och nu kommer bilderna innan jag ska kasta mig i säng. Ska bli så himla skönt! Egen säng, egen kudde och eget täcke + EGET RUM! heheh, jag har ju sovit i vardagsrummet nu på semestern och jag har ju haft den roligaste sängen att leka med. Vilket jag bara tyckt var kul, men skönt att vara tillbaks i mitt rum :)
Detta var dagen då vi lämnade Seattle för Michigan. Men de är den nyaste bilden på min älskade Dex och jag..

Ursäkta denna bild haha.. Katie som tar sådana skönhetsbilder

Någon som byggt ihop en stor maskin av en massa olika manicker och skräp. Men i änden kunde man vässa en penna och sitta i en stol som gungade av sig själv

Ja ni ser ju själv :) Där satt jag bra..


Som sagt, hörs imorgon gott folk!
Och tack Sabrina! Jadå jag har det bra, men börjar känna att snart är det dags att ge sig hemåt igen. Jag kollar din blogg då och då med. Så fort jag hinner :)

Vill också tacka alla. Jag vill tack Katie och Joel för att de tog med mig till Michigan och för att de öppnade sin familj för mig. Jag vill tack Loren och Zaidee för allt, mat, rum och all vänlighet. YOU ROCK! We will meet again, don't worry. I'll come and visit!

Alla kusiner, mostrar och morbröder och familjevänner! Tack alla, tack Michigan.
I had a blast, I will never forget you or everything we did together.
Hope to meet you all again sometime!